Klockan är redan hög på himlen klockan 6 på morgonen i Indiens yttersta östra delstater. Skolbarn i Assam gäspar under första lektionen medan folk i Gujarat fortfarande drömmer. Men oavsett om du sippar chai i Kolkata eller tar ett lokaltåg i Mumbai visar din klocka samma tid: Indisk standardtid. En tidszon. Över 1,4 miljarder människor. Inga undantag.
Hur Indien fastnade på en tid
Indien hade inte alltid bara en klocka. Under den brittiska eran gick städer som Bombay och Calcutta på sina egna lokala tider. Men det ändrades efter självständigheten 1947. Regeringen behövde ett sätt att hantera ett enormt, nyförenat land. En enda tidszon gjorde det lättare att organisera, särskilt för järnvägar, radio och officiella kontor.
Valet föll på UTC+5:30. Det var en kompromiss. Inte för sent för öst, inte för tidigt för väst. Nära nog till Delhi, huvudstaden, för att vara meningsfull för central förvaltning. Och så började hela nationen ticka i takt, oavsett hur tidigt eller sent solen steg.
Men är inte Indien för stort för en tidszon?
Jo, geografiskt sett. Indien sträcker sig ungefär 2 933 kilometer från Arunachal Pradesh i öster till Gujarat i väster. Det innebär nästan två hela timmar av solljus. Så medan tidiga morgonmänniskor i öst är ute och arbetar klockan 5 på morgonen, ser vissa i väst inte gryningen förrän efter 7.
Det orsakar riktiga problem. I nordost börjar folk ofta sina dagar vid gryningen och avslutar tidigt på kvällen. Men de förväntas fortfarande följa kontorstider baserade på IST. Det innebär att man slösar dagsljus på morgonen och använder elektricitet på kvällen. Inte idealiskt.
Hur det ser ut i verkligheten
- Soluppgång i Assam: Runt 4:30 på sommaren, men kontorsarbete börjar inte förrän efter 9 IST.
- Senare start i Gujarat: Soluppgång kan vara så sen som 7:15, vilket innebär att det fortfarande är mörkt under morgonpendlingen.
- Skoltider missanpassade: Barn i öst går ofta i skolan långt efter att solen har gått upp, medan deras motsvarigheter i väst väntar på dagsljus.
- Energianvändning: Artificiell belysning på kvällen är vanligare i östra delstater på grund av mismatchen i dagsljusstimmar.
- Lokala lösningar: Vissa delstater följer oofficiellt en “chaibagan” (teskogs) tid, en timme före IST, särskilt i landsbygdsområden.
Varför har inte regeringen ändrat det?
Flera gånger har tanken på flera tidszoner diskuterats. Forskare, lagstiftare och lokala ledare från nordost har pushat för en separat tidszon. Men den centrala regeringen har varit tveksam.
Huvudbekymret är förvirring. Indien måste redan hantera mycket mångfald, språk, religioner, regionala regeringar. Att lägga till en till tidszon kan komplicera scheman, särskilt för transporter och kommunikationsnät. Föreställ dig att driva Indian Railways på två klockor. Eller sända nyheter nationellt utan tidskonflikter.
Det finns också en rädsla för att skapa ett prejudikat. Om en region får sin egen tid kan andra kräva samma. Och det kan leda till ett fragmenterat system. I ett land som värdesätter enhet är det en stor politisk risk.
Skulle två tidszoner faktiskt fungera?
Tekniskt sett ja. Forskare vid National Institute of Advanced Studies föreslog att skapa en andra tidszon för nordöstra delstaterna, satt en timme före IST. Gränsen skulle sannolikt gå runt Västbengalen eller Odisha. På så sätt skulle Assam, Meghalaya, Nagaland och andra delstater kunna följa en tid närmare deras naturliga dagsljus.
Digitala klockor och smartphones skulle kunna hantera det. Flygbolag hanterar redan tidsändringar internationellt. Men det skulle kräva politisk vilja och allmän anpassning. Och i ett land av Indiens storlek skapar även små förändringar stora ringar på vattnet.
Varför det fortfarande är viktigt i vardagen
Det handlar inte bara om siffror på en klocka. Det påverkar sömn, produktivitet, energiförbrukning och till och med mental hälsa. I delar av landet arbetar folk mot sina naturliga kroppssignaler. Bönder i öst börjar ofta arbeta långt innan resten av landet vaknar. Barn går till skolan i mörker. Och kontor tänder ljus mitt på dagen, bara för att IST säger att det ännu inte är morgon.
Allt eftersom Indien fortsätter växa och digitaliseras blir tidsfrågan mer än symbolisk. Det är praktiskt. Effektiv användning av dagsljus kan hjälpa till att spara energi. Bättre anpassning mellan lokal tid och arbetstider kan förbättra liv i tysthet och meningsfulla sätt.
En tid, många verkligheter
Indiens enda tidszon är ett tecken på nationell enhet, ja. Men det är också en påminnelse om att en storlek inte alltid passar alla. Från Assam's teplantager till Rajasthans öknar håller solen sitt eget schema. Oavsett om regeringen någonsin byter till två zoner eller inte, visar debatten hur djupt tiden påverkar våra dagliga liv, även när vi inte tänker på det.